Johan babblar på.

I går gick Stockholm Kendo Open av stapeln.
Jag ställde upp i B-klassen och mitt mål var att gå vidare från poolen till utslagstävlingen.
Till min förvåning vann jag min pool. Första matchen lyckades jag lura ut motståndaren utanför planen två gånger, sedan höll jag igen lite så att matchtiden skulle ta slut. I den andra matchen tror jag att jag satte en debana kote och sedan höll jag igen tiden ut där också. Den motståndaren, D Matsson, gick sedan och vann hela klassen så det kändes väldigt bra att vinna mot honom.
Matcherna i utslagstävningen kommer jag inte riktigt ihåg, jag tror att jag satte två poäng i åtminstone en match. Sista matchen, som jag då trodde var kvartsfinal, gick ganska fort. Jag blev lite för ivrig, lyckades inte hålla fokus och mitt eget tempo. Efter matchen visade det sig att det var en semifinal Wow, ett brons och en plats i A-turneringen. Nu blev det lite jobbigt; Jag hade räknat med att vara hemma vid två. Hade planerat att gå på bio med grabben och hans kompis. Jag hade bara mat och vettig dricka med mig för att klara mig till två. Förkylningen som legat på lur en vecka började bryta ut ordentligt. Jag tror jag började få feber. Det blev säkert inte bättre av att stå och vänta i blöta kläder.

Matcherna i poolen i A-turneringen gick fort. Första matchen höll jag emot lite grann, men förlorade två poäng. Andra matchen var nog över på tio sekunder. Jag blev totalt överkörd av två snabba men. Det gick inte att komma igång igen så jag var stel och ofokuserad. Jag borde i alla fall ha kunnat hålla undan lite bättre i andra matchen.

Hur som helst blev det en bra dag. Wäsby tog totalt fyra medaljer: Guld och brons i juniorklassen, brons i B och silver i A.

Bra kämpat alla Wäsby-kendokas!

Det krävs tydligen mer än två dagars vila efter att man donerat blod för att klara av en träning som vanligt.

Jag har nog aldrig känt mig så skum i huvudet vid träning som i lördags. Jag var tvungen att lägga mig ner ett tag för att få bort yrseln.

I övrigt var det en bra träning. Jag har hamnat vid nå’n slags tröskel vad det gäller min teknik. Jag ser och känner bara en massa brister i varje attack. Det känns sämre än sluttampen på termin ett, men jag hoppas att det ser bättre än så ut.

I förrgår bestämde jag mig för att ställa upp i Stockholm Kendo Open den 29:de oktober. Jag är redan så nervös så att jag sover dåligt, men å andra sidan var det länge sedan jag var så taggad att gå på en torsdagasträning. Hoppas jag återfått nog med hemaglobin för att orka hela träningen.

I lördags var vi bara tre stycken trogna kendokas på träningen så vi körde katorna ett till fem i två timmar. Det var väldigt nyttigt att traggla igenom dem så länge. Man hinner känna efter vad som inte funkar för en själv. Eftersom vi inte var jämna par kunde man dessutom observera de andra och reflektera över hur man själv gör.

I måndags fyllde en av tjejerna år så då blev det ingen träning alls.

I dag var jag och lämnade blod. Jag vet inte vad sjuksyrran sysslade med. Det var första gången det gjorde ont. Dessutom är det första gången jag känt mig lite klen efteråt så jag hoppar träningen idag också. Det är ju kanelbullens dag idag så jag ska ner i föreningslokalen och tröstäta lite strax.