Johan babblar på.

Ungefär som vanligt när jag tappat bort saker är de egentligen inte borttappade utan undanlagda.
Jag hade tydligen lagt ifrån mig den i en bokhylla på morgonen när jag lade ner regnkläderna.

Jag måste sluta göra saker på morgnarna. Det blir fel oftare än rätt.

Jag var jättehungrig och hade ont i huvudet när jag kom hem igår. Det blev inte bättre när jag kom på att jag tappat plånboken på centralen.

När jag ringt klart till alla kortutställare samt lagat och ätit middag var det för sent att gå till träningen. Jag hade förmodligen inte gjort särskilt bra ifrån mig i alla fall. Det är jobbigt när man är proppmätt och svårt att koncentrera sig när man är stressad över något.

Eftersom det inte blir nå’n träning i morgon heller får jag nog ta med mig bokken till småland. Jag är fortfarande rätt klen i handlederna. Det hindrar mig ganska mycket i keiko när man blivit trött av teknikträningen.

Bummer!

Jag tappade plånboken på centralen i går morse. Jag tror den trillade ur min väska när jag skulle ta på mig regnbyxorna och cykla till jobbet.

Alla kort, utom körkortet, är spärrade och ingen hade använt dem under dagen igår. Jag hoppas att någon lämnat in den på centralen så att jag slipper fixa nytt körkort. Jag har gjort det en gång förut och det var ett himla meck att få ut körkortet från Posten utan annan legitimation.

Fortsättning följer…

Jag fick precis reda på Soundpedias existens.

Det är en musiktjänst som är baserad i Singapore och tillgänglig för oss ickeamerikaner.

Jag har inte lyckats klura ut om/hur man kan få den att blanda och ge, men det tog mindre än en minut att få fart på musiken.

Åter hemma efter dagens träning och en shoppingrunda för fyraårskalaset i morgon.

Det var betydligt fler på träningen idag än det var i torsdags. Vi var bara fyra stycken inklusive Jussi som fick hålla i träningen. Idag var vi ungefär 25 kendokas som trängdes i Hasselskolans gymnastiksal.

Det är kul att möta folk från lite andra klubbar. Jag såg zekken från FSKA, Umeå, Ö-vik och Wäsby förstås.

Jag var tvungen att avbryta när det var ungefär en kvart kvar av träningen, jag hörr på att svimma under en keiko med Imamura Sensei. Han och jag är inte riktigt på samma spår. Jag förstår knappt hälften av vad han menar när han instruerar mig. För två somrar sedan gick det så långt att kan började praktisera barering på mig för att jag skulle få till attackstegen samtidigt som träff och tenuchi.

Jag var ute och sprang i spåret ovanför skolan i förrgår och har fortfarande träningsvärk. Det är nog på tiden att jag tar tag i löpträningen. Då kanske jag orkar med ett helt träningspass i sommartempo också.